Av en finskauppsats jag skrev fick jag idén att skriva en liknande story om en flicka som bara tänker negativt om sig själv. Det tänker hon ändå bara i onödan, för hon är guld värd och duger utmärkt precis som hon är ;) Tänkte att jag skulle dela med mig min story. (Och jo, jag vet att inläggen kom ganska tätt på varandra :P)
Fredag 13.8
Kära dagbok (eller egentligen inte så kära för jag vill egentligen inte alls skriva ner nånting, men ingen annan lyssnar heller)
Den här veckan har varit helt skit. Det går bara dåligt för mig i skolan. Vi hade engelskaprov på onsdagen. Det kändes som att det gick helt bra, men knappast gick det så bra. Det går ju aldrig bra för mig. Vi skulle också ha fått ut dom där proven idag, men med min tur var förstås läraren sjuk. Jag är en enda olycksfågel.
Idag hade vi gymppa. Vi spelade fotboll. Jag såg till att få vara i byte så mycket som möjligt, för jag gör ändå ingen nytta på planen. Hade jag fått spela hade jag nog bara gjort självmål. Ingen idé att försöka…
Det skulle vara så bra att ha en bästa vän. Någon som jag kunde tala med om allt. Just nu skulle jag vilja tala om Jonas. Jonas är en pojke på min klass. Jag är förtjust i honom… Han är typ den trevligaste pojke jag någonsin har träffat (och den snyggaste!). Tyvärr tittar han inte ens åt mitt håll. Det kan jag bara drömma om. Jag är säkert för ful och dum för honom :( Han tycker nog om Sofia, skolans snyggaste och populäraste flicka. Han satt idag hela matrasten och talade med henne och hennes vänner. Varje gång jag ser dom tillsammans går något sönder inom mig. Det gör ont, men jag börjar bli van. Jag kan ändå inte få honom.
*Suck*… Kanske jag ska sluta skriva nu. Ingen är ändå intresserad av att läsa om mitt töntiga liv.
Oj, telefonen ringer. Vem kan det vara som ringer så här sent? “Jonas ringer”… Vah?
- Hallo?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar