Jag behöver mer sysselsättning...

Det har blivit så många bildinlägg den senaste tiden så jag kände för att skriva ner något vettigt för omväxlingens skull. Det har hänt både mycket och lite den här hösten. Mitt veckoprogram ser alltid olika ut, beroende på om jag får jobb eller inte. Nu har jag inte haft jobb på ungefär två veckor. Det gör mig lite asocial att sitta hemma och mögla för mig själv, men å andra sidan trivs jag för mig själv, bara jag inte måste vara ensam för länge. Arma dagar, vad mitt liv är motstridigt :D Mitt liv är både roligt och tråkigt för tillfället. Tråkigt för att det sällan händer något förrän närmare eftermiddagen och roligt för att jag är så lättroad, -underhållen och - uppmuntrad av allt jag gör. Jag vaknade på gott humör igår för att jag fått sova i ett sträck utan avbrott, jag njuter av att få öva några nya sånger på munspel i lugn och ro, jag diggar att upptäcka nya sidor av folk när jag umgås med dem eller läser deras bloggar och att fota fåglar en solig dag ger mig inspiration. För tillfället anser jag mig inte behöva mer spänning, men motion skulle jag definitivt behöva :D Måste nog gå på en promenad idag. På kvällen sånglektion och mörkerkörning.

Vettig text var det ja... Måste nog läsa lite fler böcker om jag ska kunna skriva välformulerade inlägg i fortsättningen... T.o.m. min finska låter bättre, så här får ni ett utdrag ur min lilla story:

"Ei tiedä, pystynkö juuri nyt luottamaan kenenkään sanoihin. Äidillä on tapana sanoa noin aina, kun jokin on vialla, ja Matias taas… Voih, toivon todella hartaasti, että hän tarkoittaa mitä sanoi. Kyyneleet valuvat lakkaamatta poskillani enkä kestä enää äidin sääliä, joten syöksyn huoneeseeni, heittäydyn sängylleni ja itken turhautumiseni ja pettymykseni tyynyyni. En tiedä kuinka kauan minä siinä makaan, mutta itku ei vain ota lakatakseen."

(Om nån vill läsa hela hoiton - så långt jag nu har kommit - så är det bara att säga till)

Ett litet smakprov

Nu ska ni få läsa en liten bit av mitt lilla projekt jag har på gång :3 Håller på att skriva en story på finska, delvis för min egen skull och delvis för andras. Det ska bara bli en kort (?) story på 20-30 sidor. Får se om jag lyckas hålla mig inom de gränserna...
Här är nu alltså inledningen till min namnlösa, påhittade story. Har hittills skrivit tre kapitel, så vill man läsa mera så kan man be mig skicka :) Hittar man några fel i texten så får man gärna säga till för jag vill ha den så korrekt som möjligt. Dock helst inte i kommentarerna ;P

Luku 1
Oletteko koskaan miettineet, miten olisi menettää rakkaansa sodassa? No, minä olen. Isoisäni on usein kertonut hänen ajastaan talvisodassa. Hän oli juuri täyttänyt 20, kun hänet ja hänen isänsä kutsuttiin armeijaan. Isoisäni isä kuoli sodassa ja hänen äitinsä jäi leskiksi ja viiden lapsen yksinhuoltajaksi. Muutama vuosi miehensä kuoleman jälkeen isoisän äitikin kuoli. Kukaan ei tiedä oikeaa syytä siihen miksi hän kuoli, mutta isoisä luulee, että hän sairastui surtuaan niin paljon, vaikkei sitä huomattu paljon ulkoapäin. Hän kai halusi suojella lapsiaan järjettömältä surulta. En voi kuvitellakaan, miten kamalaa olisi menettää rakkaansa. Tyttöystävänä tiedän, miten paljon oma kulta merkitsee. 

Ljuset i mörkret - en liten story

Av en finskauppsats jag skrev fick jag idén att skriva en liknande story om en flicka som bara tänker negativt om sig själv. Det tänker hon ändå bara i onödan, för hon är guld värd och duger utmärkt precis som hon är ;) Tänkte att jag skulle dela med mig min story. (Och jo, jag vet att inläggen kom ganska tätt på varandra :P)


Fredag 13.8


Kära dagbok (eller egentligen inte så kära för jag vill egentligen inte alls skriva ner nånting, men ingen annan lyssnar heller)
Den här veckan har varit helt skit. Det går bara dåligt för mig i skolan. Vi hade engelskaprov på onsdagen. Det kändes som att det gick helt bra, men knappast gick det så bra. Det går ju aldrig bra för mig. Vi skulle också ha fått ut dom där proven idag, men med min tur var förstås läraren sjuk. Jag är en enda olycksfågel. 
Idag hade vi gymppa. Vi spelade fotboll. Jag såg till att få vara i byte så  mycket som möjligt, för jag gör ändå ingen nytta  på planen. Hade jag fått spela hade jag nog bara gjort självmål. Ingen idé att försöka…
Det skulle vara så bra att ha en bästa vän. Någon som jag kunde tala med om allt. Just nu skulle jag vilja tala om Jonas. Jonas är en pojke på min klass. Jag är förtjust i honom… Han är typ den trevligaste pojke jag någonsin har träffat (och den snyggaste!). Tyvärr tittar han inte ens åt mitt håll. Det kan jag bara drömma om. Jag är säkert för ful och dum för honom :(  Han tycker nog om Sofia, skolans snyggaste och populäraste flicka. Han satt idag hela matrasten och talade med henne och hennes vänner. Varje gång jag ser dom tillsammans går något sönder inom mig. Det gör ont, men jag börjar bli van. Jag kan ändå inte få honom. 
*Suck*… Kanske jag ska sluta skriva nu. Ingen är ändå intresserad av att läsa om mitt töntiga liv.

Oj, telefonen ringer. Vem kan det vara som ringer så här sent? “Jonas ringer”… Vah?
- Hallo?