Svenska and such

Jag hade tänkt skriva om hur jag och pappa fick bromsklossarna bytta på bilens bakdäck, men jag kan inte direkt elaborate'a den juttun (fin svenska man har här) så jag tror jag ska skriva om något annat.
Har suttit och finslipat lite på tredjedelspreachen jag ska ha på söndag. Jag har svårt att få mina tankar sammanhängande, men åtminstone har jag lyckats hitta på något annat att säga än bara bibelställen. Det är ändå första gången jag preachar (tycker förresten att "predikan" låter för torrt så jag använder preach).
Läste en blogg för att få lite inspiration och konstaterade att jag hemskt gärna skulle vilja kunna formulera mig lika bra. Kanske jag faktiskt måste börja läsa svenska på universitet. Fick förresten idag veta att jag varken höjde moddan eller finskan när jag skrev om studenten i höstas. Och nu kom jag lite av mig. På den där bloggjuttun skulle jag fortsätta med att jag ibland funderar om det är bra eller inte att vilja bli som sina kompisar. Inte så att jag inte skulle vilja vara mig själv och ändra mig helt, men mina vänner har många egenskaper som jag gärna också skulle ha. Jag har märkt att jag omedvetet snappar åt mig lite härifrån och därifrån. Plötsligt märker jag t.ex. att jag skriver i samma stil som någon eller talar med samma "accent" - vad man nu ska kalla det - som någon. Men skrattar som någon annan gör jag ändå inte x)
Nåja, nu brast mina tankar så nu tar den här textväggen slut. Nu alltså. Nu.