Råkade lyssna på Tell me av Sandy, och upptäckte att första versen är ordagrant en av mina situationer
There're so many things I wanna say
There're so many thoughts inside of me
But my words can seem to find a way
I can see you changing more and more
Acting like you didn't do before
I see you slipping away
But I don't wanna lose you
I would do anything for us to remain
'Cause I know that we can make it last
To be true
I don't wanna lose you
onsdag 31 augusti 2011
tisdag 30 augusti 2011
Tacksam mitt i mörkret
Humöret går upp och ner som vanligt. Det har bara gått två dagar av den här veckan och jag har redan varit en dag borta från skolan pga psykisk svaghet. Motivationen för att göra läxor är också helt borta. Det bara inte går att koncentrera sig... Speciellt språken, som vanligen är de enklaste för mig, tar emot att göra. Vad kan man göra? Knappast mycket.
Men jag skriver inte på bloggen idag för att berätta om alla mina problem. Det jag egentligen vill säga är att man inte ska ta nånting för givet. Det gäller så väl hemmet och familjen som relationer och föremål. Det är ingen självklarhet att familjen alltid hålls likadan, att man alltid har ett hem att komma till, att alla relationer hålls goda och att man har allt man anser sig behöva. Vi ska vara tacksamma för att vi har allt vi behöver och mycket mer! Vi kan skatta oss lyckliga!
Jag tänkte att jag skulle lista några saker jag är extra tacksam för för tillfället :) (utan att nämna några namn)
- Jag fick låna ytterst bekväma kläder av O till abi-fotograferingen ^^
- Jag får antagligen snart träffa T igen :D
- R gav mig många goda råd
- Lärarna i skolan är mycket förstående gällande min situation och mitt ork
- Mina vänner ger mig styrka :)
- Jag har underbara föräldrar <3
- Jag har kunnat sova ordentligt
Men jag skriver inte på bloggen idag för att berätta om alla mina problem. Det jag egentligen vill säga är att man inte ska ta nånting för givet. Det gäller så väl hemmet och familjen som relationer och föremål. Det är ingen självklarhet att familjen alltid hålls likadan, att man alltid har ett hem att komma till, att alla relationer hålls goda och att man har allt man anser sig behöva. Vi ska vara tacksamma för att vi har allt vi behöver och mycket mer! Vi kan skatta oss lyckliga!
Jag tänkte att jag skulle lista några saker jag är extra tacksam för för tillfället :) (utan att nämna några namn)
- Jag fick låna ytterst bekväma kläder av O till abi-fotograferingen ^^
- Jag får antagligen snart träffa T igen :D
- R gav mig många goda råd
- Lärarna i skolan är mycket förstående gällande min situation och mitt ork
- Mina vänner ger mig styrka :)
- Jag har underbara föräldrar <3
- Jag har kunnat sova ordentligt
lördag 20 augusti 2011
What hurts the most
Vissa sångers texter ska man bara inte börja tänka för mycket på. Jag har lyssnat en hel del på Rascal Flatts den senaste tiden. En av mina favoriter är "What hurts the most". Den är ju kanske inte positiv direkt, men den är bra. Den handlar väl nog i princip om en kärleksrelation mellan en man och en kvinna. Någon sån relation har jag inte, men det som får mig att tänka är den första meningen i refrängen: "What hurts the most was being so close". Den får mig att tänka på de personer jag en gång varit väldigt nära, men som jag nuförtiden knappt träffar alls. Även om jag har kvar de flesta relationer så känns det ledsamt att man ändå har förlorat stora delar av dem :/ Men jag är glad för det jag har kvar, alla fungerande relationer :)
fredag 19 augusti 2011
En liten liknelse om kärlek
Jag sitter hemma och är sjuk. Kunde inte fara till Finalen på Svartholmen som jag hade tänkt mig :( Vet inte ännu om jag har feber, men min hand skakar lite som om så vore situationen.
Har suttit sedan halva dagen och lyssnat på sånger sjungna av Sam Tsui. Chattade också med Robbie en stund och blev än en gång påmind om hur mycket han och många andra betyder för mig. Tyvärr känner jag mig en aning förkastad av några pojkar. Jag antar att det bara är min inbillning, men det är inge vidare skoj att inbilla sig heller. Som tur har jag flera andra pojkkompisar som jag älskar jättemycket och vet att uppskattar mig som den jag är :) Dessa tankar ledde till att jag hittade på en liten liknelse om kärlek i olika former. Jag ska härmed dela med mig av den.
Kärlek är som en god tårta.
Den som aldrig fått uppleva kärlek har aldrig fått smaka på tårtan.
Obesvarad kärlek är som om tårtan tappat all sin smak när du äter av den. Hur många tuggor du än tar så känner du ingen smak.
Kärlek som tar slut är som en tårta som tar slut utan att någon bakar en ny.
Den besvarade, föreviga kärleken är som tårtan som må ta slut i något skede, men som det alltid finns ingredienser till att baka en ny likadan. Det krävs bara två bagare som delar på ingredienskostnaderna :)
Har suttit sedan halva dagen och lyssnat på sånger sjungna av Sam Tsui. Chattade också med Robbie en stund och blev än en gång påmind om hur mycket han och många andra betyder för mig. Tyvärr känner jag mig en aning förkastad av några pojkar. Jag antar att det bara är min inbillning, men det är inge vidare skoj att inbilla sig heller. Som tur har jag flera andra pojkkompisar som jag älskar jättemycket och vet att uppskattar mig som den jag är :) Dessa tankar ledde till att jag hittade på en liten liknelse om kärlek i olika former. Jag ska härmed dela med mig av den.
Kärlek är som en god tårta.
Den som aldrig fått uppleva kärlek har aldrig fått smaka på tårtan.
Obesvarad kärlek är som om tårtan tappat all sin smak när du äter av den. Hur många tuggor du än tar så känner du ingen smak.
Kärlek som tar slut är som en tårta som tar slut utan att någon bakar en ny.
Den besvarade, föreviga kärleken är som tårtan som må ta slut i något skede, men som det alltid finns ingredienser till att baka en ny likadan. Det krävs bara två bagare som delar på ingredienskostnaderna :)
En vacker sång :)
söndag 14 augusti 2011
En liten dikt
The ground was shaken
Everyone else fell
I stayed strong
I was the one helping the others rise up
Suddenly I realized my ground shook too
I fell
I cried
Now it’s my turn to be lifted up
Everyone else fell
I stayed strong
I was the one helping the others rise up
Suddenly I realized my ground shook too
I fell
I cried
Now it’s my turn to be lifted up
lördag 13 augusti 2011
Saknar Annski...
Jaa, det är väl oundvikligt att sakna Annski när man gör saker som han annars hade varit med och gjort... Även om Merikarvia besöket för en vecka sen var trevligt så var det ju alltid en som saknades. Det som jag ändå tycker var intressant var hur tydligt jag ändå märkte hennes närvaro. Jag kunde höra hur hon skrattade åt mina löjliga försök att uttala holländska ord, se framför mig hur fascinerad hon också var av hundskelettet på vinden som mofa visade och känna hur hon också tyckte att vattnet jag simmade i var passligt varmt.
Jag har inte lyckats gråta ordentligt på länge, även om det flera gånger har varit nära. Flera gånger har sanningen bara kommit som en blixt; jag har ingen syster i den här världen längre. Det är alltid en stor lättnad att veta att hon är på det bästa av alla ställen, men vissa stunden räcker det inte som tröst. Det är ju här vi vill ha henne...
Dock har jag under den senaste veckan kommit underfund med hur mycket hon egentligen påverkade mig. Hon var den som var mer pratsam med nya människor och hon fick snabbt nya vänner tack vare sin fantastiska utstrålning (Jag blir alltid lika glad när jag tänker på hur många som också märkte att hon bara lyste där hon gick :)). Jag vill också vara den som lyser och som sätter sina vänner före sig själv. Jag kan inte påstå att jag inte redan bryr mig om andra, men jag vill göra det för Annskis del också vilket betyder att jag får jobba dubbelt så mycket. Jag vill att alla mina vänner och bekanta ska märka hur mycket jag verkligen älskar dem. Annski visade det tydligt.
Nu ska jag kanske inte gör inlägget längre. Några tankar bör jag väl hålla för mig själv :P
Jag har inte lyckats gråta ordentligt på länge, även om det flera gånger har varit nära. Flera gånger har sanningen bara kommit som en blixt; jag har ingen syster i den här världen längre. Det är alltid en stor lättnad att veta att hon är på det bästa av alla ställen, men vissa stunden räcker det inte som tröst. Det är ju här vi vill ha henne...
Dock har jag under den senaste veckan kommit underfund med hur mycket hon egentligen påverkade mig. Hon var den som var mer pratsam med nya människor och hon fick snabbt nya vänner tack vare sin fantastiska utstrålning (Jag blir alltid lika glad när jag tänker på hur många som också märkte att hon bara lyste där hon gick :)). Jag vill också vara den som lyser och som sätter sina vänner före sig själv. Jag kan inte påstå att jag inte redan bryr mig om andra, men jag vill göra det för Annskis del också vilket betyder att jag får jobba dubbelt så mycket. Jag vill att alla mina vänner och bekanta ska märka hur mycket jag verkligen älskar dem. Annski visade det tydligt.
Nu ska jag kanske inte gör inlägget längre. Några tankar bör jag väl hålla för mig själv :P
 |
| Älskade Annski <3 |
onsdag 3 augusti 2011
Making me happy
Imma write this in English again just for fun (and so Robbie can understand it just in case he reads this). I was in a kinda bad mood yesterday and my throat hurt so bad :( Fortunately there's this one person I always can trust makes me happy :) Yes, I'm talking about Robbie since I already mentioned him. He cheered up my day so I wanted make him happy too :)) Firstly I made him a video with the lyrics to "Kom och ta mig långt härifrån" because he likes that song and a lyricvideo isn't found on youtube. (Why am I actually writing this in English? I guess he already knows I made that video ;P). Then I also did something else I can't write about yet. He will find out what it is in a few days ;)
So yeah, THANK YOU Robbie for being my sunlight ^^
(I also want to thank another person who may have answered no to a question, making me slightly disappointed, but you did it with smileys, and I appreciate them almost more than if you had answered yes ;))
So yeah, THANK YOU Robbie for being my sunlight ^^
(I also want to thank another person who may have answered no to a question, making me slightly disappointed, but you did it with smileys, and I appreciate them almost more than if you had answered yes ;))
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)