Jag har varit med om ett och annat under de senaste två åren.
Sommaren 2010 var jag för första gången på Svartholmen efter 9 års paus. Det var en av de bästa somrarna i hela mitt liv eftersom jag fick så många nya vänner och kom mycket närmare Gud :)
Hösten 2010 var hemsk då två av mina nära vänner var i strid och jag fick funktionera som mellanpart och höra tre (ja, det var en tredje person inblandad) olika sanningar. Dock lärde jag mig en hel del av den här konflikten.
Våren 2011 var den hemskaste nånsin. Då förlorade jag min enda och älskade syster. Fastän jag fortfarande funderar vad meningen med det var så har också en hel del positiva saker hänt mig efter olyckan. Jag fick nya vänner, lärde mig att folk verkligen bryr sig och jag fick erfara nya sidor av mig själv.
Sommaren 2011 blev skoj :) Jag var på Svartisläger, Robbie var på besök och jag fick annars också vara på gott humör.
Hösten 2011 blev jobbigare än jag trott och den är inte över än...
Jag har alltså varit med om både glädje och elände. Under de jobbigaste tiderna börjar man undra vad ens liv egentligen har för mening. Jag har aldrig tänkt att det inte skulle finnas någon mening alls med att jag finns, men däremot har jag funderat över vad jag har för framtid och hur saker jag gjort i det förflutna kommer att påverka det kommande. Jag vet redan att fler personers liv har blivit påverkade av de val jag gjort. Vad de har för effekt på lång sikt vet jag inte ännu.
Det är jobbigt att vänta på framtiden, eller hur? :P
