Om allt hade gått annorlunda

Igår kväll (eller var det imorse?) låg jag och funderade på hur allt skulle bli om man kunde resa tillbaka till tiden. Ungefär till några dagar före Annskis olycka. Endast EN person skulle inte kunna resa tillbaka i tiden utan att alla andra också skulle vara tvungna att göra det. Om jag for för att hindra olyckan skulle ju mångas liv se väldigt annorlunda ut idag. Vi skulle inte ha gjort eller sagt samma saker vi gjort nu utan Annski. Jag behöver bara se på mig själv för att kunna konstatera att jag inte skulle känna mig själv lika bra om detta inte hänt. Både mina styrkor och svagheter har väldigt tydligt kommit fram. Visserligen tror jag nog att jag skulle klara mig utan kunskapen om mig själv om jag bara fick Annski tillbaka...
Det som jag desto mer har funderat på är om våra minnen från framtiden skulle gå förlorade. Om Annski aldrig dött hade jag knappast någonsin lärt känna T. Det känns nästan hemskt... Jag säger inte att jag värderar hans vänskap högre än min systers liv, men jag hade gått miste om att lära känna en så underbar person som jag lärt mig så mycket av. Jag har också fått veta hur många som faktiskt bryr sig om mig och mina närmaste och det har gett mig enormt med styrka. Sådana saker kommer sällan fram så tydligt som vid situationer som denna. Hade jag hållit lika hårt fast vid mina vänner som jag gör nu? Ni ska veta att jag ständigt ber att inget ont ska hända er. Att förlora en till skulle krossa mig.
Jag lever med tron att allt som händer har en mening även om den inte märks direkt. Jag vet att många protesterar när jag säger så och frågar sig hur Annskis död kan ha någon mening och jag förstår er fullständigt. Klart att jag också ifrågasätter och är arg över att det måste gå så, men min tro på att Gud vet vad han gör och kan göra det onda gott är för stark för att jag ska förlora mig i tvivel. Hopp sprider sig och en stark tro är attraktiv. Tänk på fyren som mitt i mörkret kan rädda många liv.