Att älska och att vara kär

Har du någonsin tänkt på att det finns en viss skillnad mellan att älska och att vara kär i en pojke? Nåja, detta har blivit väldigt tydligt för mig under det senaste halvåret. När man träffar en pojke man tycker om att tillbringa tid med kanske man får en sån där känsla som påminner mycket om den man har när man är kär. Det betyder inte att det nödvändigtvis är "kär-kärlek". Med vissa kanske ett förhållande bara inte skulle funka, och man vet det, men man tycker ändå så otroligt mycket om honom. Om man tänker efter kan man ju känna så här mot en god flickkompis också. Man tycker så jättemycket om henne och skulle aldrig vilja mista henne. Det betyder inte att man är kär, eller hur? Jag brukar kalla det för broderlig kärlek. Personen i fråga känns som en bror för dig, och du vill väl knappast ha ett förhållande med din bror, va? Det bästa är om båda parterna känner lika. Om man t.ex. känner varandra lika bra som om man vore syskon så kan den broderliga kärleken endera utvecklas till ett förhållande eller till att man kommer fram till att det inte skulle funka. Nära vänner kan man ju fortsätta vara i vilket fall som helst.
Det är emellertid inte så lätt att se skillnaden mellan dessa. Med vissa kanske man får det där pirret fast man vet att man inte är kär och med andra kanske pirret uteblir fast man är nästan säker på att man är kär. För mig brukar det avgörande vara pojkens känslor. Har själv aldrig varit med om att annat än broderlig kärlek från pojkens sida så jag har alltid kommit fram till att det är bäst om saker förblir som dom är. Dock ska man inte utesluta det andra alternativet för man vet aldrig ;)