Berg- och dalbana med tre lager

Mitt liv efter Annskis begravning har varit en enda berg- och dalbana. Humöret varierar radikalt från dag till dag. När jag är med vänner känner jag att jag mår prima eftersom jag får umgås med dem jag älskar mest, men genast när jag sitter ensam i mitt rum börjar jag må dåligt. Vissa dagar kan kännas bättre och andra som att man helst bara gråter. Jag har knappt några förväntningar om nånting alls mer eftersom jag vet att besvikelser gör mig på dåligt humör. Minsta lilla bakslag ger mig gråten i halsen. De dagarna då det goda och det dåliga humöret blandas är värst. Då känns det som att jag består av tre lager: innerst inne vet jag att grunden jag står på är stabil och att jag kan lita på både Gud och mina vänner. I mellersta lagret rörs alla känslor ihop, det är ett enda kaos och jag har ingen blekaste aning om hur min framtid, eller ens resten av dagen, ser ut. I det yttersta lagret kan jag glädjas åt de roliga händelser jag får vara med om och jag kan skratta och umgås med folk utan att visa vad som rör sig under ytan.
Om jag inte hade min trygga grund att stå på hade jag nog fallit för länge sen. Nu vet jag att oavsett hur upp och ner jag är så är Gud med mig, och han bär mig när det är svårt. Jag må känna mig splittrad, men i honom är jag hel <3

Herre Du min Frälsare
Du är min Gud
Du min tröst i sorg, mitt skydd, min borg
Du är min Gud
Du min styrka, kraft, mitt hopp, mitt allt
Du är min Gud 
Herre jag lever nu, helt fullt igenom Dig

När jag är hos Dig är jag hel
då lever jag, inser jag
att bara i Dig är jag fri
jag lever nu, i Dig Gud

Bara i Dig Gud, vet jag vem jag är